Slutet på denna 1år långa ledarutmaningen närmar sig med stormsteg. För att sammanfatta årets två utmaningar som jag har tagit mig an kan man enkelt säga att man har haft sina toppar men även dalar. FOT-utmaningen har varit en push för mig för att träna. Träning är något jag gillar och behöver – ändå kan det ibland kännas jobbigt att släpa sig till träningen, varför ? Svaret för mig är brist på ett tydligt mål. Men med FOT-utmaningen fick jag ett mål, eller flera delmål. Jag kunde bestämma mig för hur mycket jag ville träna och kunde motivera mig till varför, just för att jämföra med mig själv och mina egna prestationer, men även för att kunna pusha andra. Ser jag att någon av mina vänner på Funbeat har tränat en helt otroligt jobbig vecka kan jag motivera mig till att försöka träna fast än jag kanske inte var så sugen på det, ”kan hon så kan jag”.
Året började bra, jag tränade och hade motivationen uppe. Sedan blev jag skadad och rehab är rent utsagt skittråkigt. Då svängde motivationen neråt och det blev tråkigt att träna då jag inte kunde träna fullt ut – foten stoppade mig. Detta har varit min djupaste dal, att inte kunna träna riktigt. I och med detta kunde jag inte spela fotboll som jag gillar så mycket och träningen i somras var absolut inget att hurra för. Men mot hösten började foten bli bättre och innebandyn var en bättre sport för min lille fot. Träningen gick uppåt tillsammans med motivationen och jag köpte även ett All-kort på Friskis & Svettis i Falkenberg, något som visade sig vara lite överflödigt eftersom jag har fullt upp med innebandyn, men det är riktigt roligt när man väl kommer dit ! Nu efter min förkylningsperiod i jul så tränar jag på som bara den och har bestämt mig för ett sista delmål på denna utmaning – jag ska försöka göra fysisk aktivitet 5 gånger i veckan, något jag bara har gjort enstaka veckor förut.
FOT-utmaningen har aldrig känts jobbig. Det är något jag själv har valt och något jag faktiskt tycker om att göra. Lite mer utmaning har det varit med nikotinlöftet där man tar bort något istället för att lägga till, som med träningen. När folk frågar om man inte vill ha en cigg måste man nästan försvara sitt nej ibland. Vissa nöjer sig inte med ett ”nej” utan jag måste förklara mig för att dom inte ska fortsätta tjata. Detta tycker jag är lite konstigt – varför kan man inte bara ta nej som svar när någon frågar om jag vill förgifta mina lungor och dö i förtid?
Nikotinutmaningen har jag klarat galant. Jag har stolt varit rökfri i över ett år och det ska jag fortsätta med att vara. Men med FOT-utmaningen har inte allt gått som planerat. Det var sagt att man skulle skriva blogginlägg varje månad för att uppdatera var man står i utmaningen. Detta har jag inte gjort då jag inte har haft så mycket att skriva varje månad. Det är svårt att märka på bara en månad hur det har gått, jag behövde ett större perspektiv. Ska man skriva får det ju vara lite rejält tänker jag, därför blev detta långa blogginlägg till. Jag sammanfattar mitt år med ledarutmaningen och hoppas att alla blir nöjda och glada med det – det blir iallafall jag!
Jag är stolt och glad över detta året med ledarutmaningen. Nu kan vi se mållinjen, slutet är nära, det är bara till att lägga på sina sista krafter på denna tiden som är kvar så man inte ångrar något. ”Jag kunde gjort detta bättre” är inte ett citat jag vill säga, därför ska jag ge järnet nu in i det sista! Jag vill avslutningsvis på detta inlägg tacka Marie, för all energi du har lagt ner för att ordna med utmaningarna, bloggen och allt pepp alla har fått från dig. Jag vill även tacka alla andra utmanare, speciellt er på Funbeat – utan er hade jag aldrig funnit den knuffen i ryggen man behöver ibland för att komma iväg till träningen, ni är underbara allihop!
/ Hanna A, med tacksamhet och kärlek
